Allt började med en dans. Arne Kindahl som bjöd upp Ulla och kärlek uppstod. Och där på dansgolvet startade också deras livslånga kärleksaffär med dansen. Tillsammans öppnade de en egen dansskola  i en källarlokal. Året var 1950 och resten är historia. Tack vare paret Kindahl har hundratusentals stockholmare, både vuxna och barn lärt sig dansa och älska dans.

Idag är Kindahls dansskola i Vällingby ett familjeföretag livskraftigare än någonsin. Numera är det dottern Malin Kindahl som driver skolan vidare med sin familj. Hennes dotter Evelina nöter dansgolvet tillsammans med sin mamma och i bakgrunden finns maken Håkan.

Det var 1954 som allt tog verklig fart för dansskolan, i en tid då sällskapsdans var något ”alla” måste kunna. Samma år stod Vällingby klart, den märkvärdiga framtidsstaden i västra Stockholm. 50 000 besökare kom till invigningen av Vällingby centrum den 14 november. Och på scenen dansade Ulla och Arne Kindahl framför sin nya fina dansskola. Den vackra neonskylten med texten Dansskola hängde på plats bredvid biografen Fontänens glittrande fasad.

Då på femtiotalet tillhörde det allmänbildning att kunna föra eller bli förd på dansgolvet. Framför speglarna i Kindahls dansskola tränade man foxtrot, vals och latinamerikanskt; cha-cha, rumba, samba. Ingen barndans på den tiden utan bara kurser för vuxna som hade siktet inställt på att hitta en partner. Framförallt var det damer som kom till skolan för att lära sig dansa. De var tvungna att agera danskavaljerer åt varandra, turas om att föra och lära sig särskilda herrsteg. Men till sist blev det nödvändigt att bara tillåta jämna par att anmäla sig.

”Allt blev lättare när pardansen försvann. Numera kommer man till skolan för att ha kul”, säger Malin Kindahl. Vi träffar henne en eftermiddag i dagens lokaler, som sedan  2000 finns i Johannelund, strax bortom Vällingby. Vid 15-tiden är det ännu lugnt på skolan, men strax före sexton  börjar de yngsta eleverna och deras föräldrar välla in.

Ständig utveckling

När Malin tog över skolan efter sina föräldrar i mitten av 90-talet var sällskapsdansen era över för länge sedan.

”Jag vill att skolan hela tiden ska utvecklas”, säger Malin. Men i början mötte hon motstånd. Mamma Ulla tvekade på sin tid att ha diskodans på schemat så den fick smygas in på folkdanslektionerna. Idag dansas det både tiktok och K-pop, men innan vi kommer dit så låt oss ta en sväng genom skolans historia.

Troligen är Kindahls numera Sveriges äldsta dansskola. Skolan har inte bara överlevt utan hela tiden fått fler och fler i elever. Idag ca 3000 per år. Och antalet kvadratmeter har växt från 100 till 1000 fördelade på tre stora dansstudios. På 80-talet var deltagarantalet ca 500. Hemligheten med framgången är att ständigt vara i takt med tiden.

”Jag blir lätt uttråkad och vill gärna testa nytt, typiskt för en som har ADHD”, säger Malin. Hon har i många sammanhang varit öppen med att hon som VD haft en del personliga svårigheter att kämpa mot, inte bara bokstavsdiagnosen utan också dyslexi. Men sammantaget är Malin Kindahl en urkraft som 2024 utsågs till Årets småföretagare i västerort. Så här löd delar av motiveringen.

En företagare som själv är synnerligen aktiv i verksamheten och djupt förankrad i västerort. Dessutom har skolan en värdegrund som innebär att alla ska få vara med och dansa efter sina förutsättningar.

En sund och stabil företagsekonomi bidrog också till att hon blev prisad.

Travoltatider

Men låt oss återvända till dansskolan en dag på 70-talet. Vi öppnar dörren under neonskylten i Vällingby centrum, går ner för den smala trappen och byter skor vid skogränsen. Utsvängda byxor på dansparen syns i speglarna. Diskomusiken dånar i högtalarna, Bee Gees Stayin` alive. Det är Saturday Night fever och alla vill bli Travolta efter filmsuccén 1976. Men det är också en brytningstid, då Ulla och Arne fortfarande lär ut pardans.

Malin själv är född 1969 och hennes syster Mia är nio  år äldre. Dansskolan var deras dagis och fritids under hela uppväxttiden.

”Jag valde alltid att hänga med mamma och pappa på jobbet istället för att vara hos grannarna som ställde upp som barnvakter”, säger Malin.

Att driva en dansskola är knappast ett nio till femjobb. Hon beskriver en speciell barndom där hon lärde sig dansa genom att stå på föräldrarnas fötter och träna in stegen. Middag intog familjen ofta i Jonnes korvkiosk i centrum. På helgerna var det danstävlingar i Mälarsalen och Eriksdalshallen där Malin pysslade med att plocka upp paljetter och pärlor från dansgolvet. Glittret flög när tävlingsparen svepte förbi.

Hiphopen lever än

Och så blev det 80-tal och buggen lockade mängder av elever till skolan. Men i slutet av decenniet hade en ny dansstil fötts på gatorna i det stora landet i väster, hiphop. När Malin var nitton reste hon till Los Angeles för att lära sig dansen och blev besatt, ville aldrig åka hem, men till sist stängde mamma Ulla plånboken. Dansskolan kallade.

Och hiphop/streetdance står fortfarande på schemat hos Kindahls dansskola. För framgångsreceptet handlar inte bara om att hitta på nytt utan också om att vårda succéerna och ta dem vidare in i framtiden.

Det som kallas för disco på schemat idag har inget med Travolta att göra. Det är en oerhört populär dansform med en helt annan ljudstark musik. Dessutom en atletisk tävlingssport.

Andra populära kurser är showdans med snabba fötter och armrörelser, femine style som är en mjuk dansstil och vuxengrupper (där kan en och annan diskolåt från 70-talet dyka upp). Men Kindahls är idag också barnens skola, Rim och ramsa för de allra minsta, Barndans disco och sedan är det bara att fortsätta och dansa vidare som tonåring och in i vuxenlivet.

Dansskolan är på många vis en länk mellan olika generationer. Många av dagens mor-och farföräldrar har tagit sina första danssteg hos Kindahls. De satte i sin tur sina egna ungar i skolan, som sedan fick barn och nu dansar runt framför speglarna i Johannelund.

Arne och Ulla Kindahl levde inte lyckliga tillsammans i alla sina dagar utan gick skilda vägar 1977, men deras kärlek till dansen upphörde aldrig. De fortsatte att driva skolan ihop tills Malin tog över.

Omskriven dansskola

Jag som har skrivit den här texten gjorde ett reportage för Svenska Turistföreningens tidning Turist 1991 om Vällingby och upptäckte då Kindahls dansskola. När jag intervjuade Arne Kindahl exploderade han i dans, beskrev hur han lärde sig steppa på plåtbrickor, berättade om hur många dansgolv eleverna hade slitit ut (tre vid den tiden) och erkände hur svårt det var att dansa hiphop.

Historien om Kindahls ville sedan aldrig lämna mig och 2022 kom min roman Danssjukan ut, som handlar om en kärlekshistoria som utspelar sig just på den här dansskolan. Berättelsen är påhittad, men även i verkligheten har många kärleksrelationer inletts på dansgolvet hos Kindahls i Vällingby.

Thelma Kimsjö

Intresserad av boken gå till Thelmas hemsida: thelmakimsjo.se